Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat  omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen.  





Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade,  


'Den är till dig, Mamma'  





Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men  hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att den var tom.  


Hon sa till sin dotter, med harmfull röst;


'Vet  du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara något i paketet?   





Hon  hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma, den är inte tom! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.'   





Mamman  blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska.  





En  kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll den  gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv.  


När  hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut  en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna  däri.

  

Tänkvärda ord:

Den som inte griper sin chans

kommer att grubbla på den resten av sitt liv.