Slanten

Nu kunde jag ju köpa, allt jag ville ha,
och ingen kunde någonsin, den glädjen från mej ta.

Jag gick som på moln, i lyckans rosa rus,
nu har jag säkert råd att köpa mor ett hus.

Min far jag lovade, allt emellan åt
jag vet ju vad han önskar sig, en vacker segelbåt.

Storebror till sist, i faran alltid när,
han skall får nåt fint, ett riktigt jakt gevär.

Nu när jag är vuxen, ibland jag ler i mjugg
vid tanken på min kopparslant, som ej var värd ett dugg.

Tänkvärda ord:

Vi är inte fatttiga för att vi äger lite

utan för att vi saknar mycket.