En dag åkte vi på Jeepsafari ut öknen för att besöka ett Beduinläger och se hur dom levde.

Sand,sand så långt ögat ser..men då plötsligt...

Ett grönt träd mitt ute i Sinaiöknen.

Gaiden berättade vad det var för träd och hur det kunde leva där ute men hon var från England och pratade så fort så jag hann inte översätta allt.Min engelska är inte världbäst tyvärr men jag hankar mig fram.

Nu var vi framme i Beduinlägret.Där fick vi en gaidning och sedan fick vi  själva gå och utforska.

I detta huset samlade beduinhövdingen dom som hade blivit oense om något.Det var bara att bli sams eller att åka från byn.

Kvinnor såg vi väldigt lite av,denna flicka satt tydligen här så turisterna skulle få titta på henne.Hon var bara 17 år och hade redan 6 barn.Dessa barn satt där hela dan utan några leksaker eller mat.Men vi fick inte ge dom något.Gaiden samlade in pengar sedan som hon delade ut rättvist till alla.Var väldigt skönt att det inte fanns tiggare.Det var mycket inavel berättade gaiden,så till slut fick barnen skador.

Männen såg faktiskt både rena och trevliga ut.Hur dom håller sig rena fattar jag inte.Fanns ingen el i byn heller.

Gubben min måste ju bara rida kamel,jag har gjort det förr och det är inget trevligt alls.

Den här lilla åsnan kanske han skulle ha provat istället.

Vi blev bjudna på the

och på kvällen blev det god mat och coca cola till.

Maten var faktiskt catering innifrån Hurrugada eftersom det inte fanns elektrisk där ute.

Själva lagade dom maten över öppen eld.

Det sista var att titta på månen i ett jättestort teleskop.Jag kunde nästan ta på månen.

Gud vilken häftig dag jag varit med om.

Tänkvärda ord:

Alla dessa  dagar som kom och gick

inte visste jag då att det var livet.