Ensam jag vandrar och drömmer mig ung
i skogen är fridfullt bland björkar och ljung.
Här finns ej svek, allt andas blott ro
kanhända på livet jag åter kan tro.

Jag vandrar bland sippor så vita som snö och vill dem ej trampa, de kunna lätt dö.
På välkända stigar jag känner mig glad stannar och lyssnar, men vet ej på vad.

Livet är nyckfullt, jag ödmjukt mig böjer hoppas på lyckan, vad gör att den dröjer, jag vill aldrig sluta på människor tro - ty mellan himmel och jord går en bro   

Tänkvärda ord.

Lyckan växer i vår egen täppa

och kan inte plockas i främmande trädgårdar.