Den jäktade cyklistens fasa

Sen som vanligt, tiden var knapp.
Jag satt på min cykel och takten var rapp.
Men plötsligt det hände. Jag vet inte hur,
men en sak är säker: - Jag har inte tur!

För gömd i en buske, ute på vift,
var ett par hundra vilda häftstift.
De anföll min cykel med stor frenesi.
Jag ropade: "sluta!" men det strunta' de i.

De tugga' och bet, mot däcket de hacka
och jag försökte förgäves att backa.
Vad annat jag kunde än bara se på?
En cykelmassaker jag ej kan förstå.

De glödde av hat. Det var ej nån lek.
De var inte milda. Det var inget smek.
Det dröjde ej länge förrän det sa "PANG"
och ut titta en ful innerslang.

Efter slutfört häftstiftsuppdrag,
de lämnade platsen och kvar stod blott jag.
Nu jag vill ge er ett varningens ord:
"Se upp för en vild häftstiftshjord!

Du tror du är säker. Du känner dig trygg.
Men plötsligt så finns de bakom din rygg
beredd att slå till att härja och slåss
som en sorts hämnd ämnad för oss".

Hur ska vi då vända det onda till gott?
Hur ska vi bemöta problemet vi fått?
På det jag funderat och det bästa man gör
är att utbildas till cykelreparatör

Tänkvärda ord: