Högt betyg till film om Palme

Och medan andra statsministrar och höga politiker kommit, gått och glömts bort är han på något vis alltid aktuell.
Minnet av Palme handlar förstås om skotten på Sveavägen som för 26 år sedan dödade honom och i samma stund förändrade Sverige. Men det handlar också om politikern som drev sina ideologiska motståndare bakåt med en hänsynslöshet som kunde skrämma väljarna. Det handlar om en mans brinnande patos för den enskilde människans rättigheter och hans sätt att gå ut på gatan eller upp i talarstolen och uttrycka detta utan omskrivningar eller diplomatiska krumbukter. Säg en toppolitiker idag som skulle kalla ickedemokratiska nationsledare för satans mördare och gå längst fram i demonstrationstågen mot dem!
Ingen film om Olof Palme kommer helt undan de klassiska bilderna och talen. Men den här berättelsen fokuserar på människan som blev politiker för att han ville förändra människors livsvillkor och ge dem en chans till ett anständigt liv, för att citera ambitionerna för hans eget liv.
Här finns familjefilmer, tysta super 8-bilder som visar megapolitikern som en gång om året flyr till Fårö och är familjefar, för att fyra veckor senare återvända till 24/7-jobbet för ännu ett år. Och här finns färska intervjuer med hans kollegor och motståndare, som även de fokuserar främst på mannen.
När Palme blir statsminister 1969 har folkhemmet börjat krackelera och de självsäkra socialdemokraterna har sedan släppt garden. IB-affären, bordellhärvan, kärnkraften, löntagarfonderna de grundläggande politiska frågor han brinner för måste plötsligt åsidosättas för sådant som en ledare tvingas hantera.
Filmen ger bilden av en genuin humanist som borde ha fått fightas mer på den humanpolitisk internationella arenan, där han verkligen var en respekterad gigant, istället för att jaga runt i den småsint partipolitiska svenska ankdammen. Det är väldigt skickligt genomfört och tillför en trovärdig bit i pusslet Palme utan att skönmåla hans brister.

Tänkvärda ord: